oj, har redan gått över en vecka sedan jag skrev något här.. tiden går så jäkla fort. självklart inget positivt test förra veckan, men det är bara att ta nya tag igen denna månaden :) ingen stress eller ångest här änsålänge, bara en längtan. det är verkligen många "bekanta" som väntar barn eller har fått barn nu, helt galet. detta är verkligen en mittemellan-ålder när en tredjedel av de man känner reser världen runt, en tredjedel festar och pluggar/jobbar & resten skaffar barn och familj, vilken skillnad! :) om jag får barn inom de närmsta åren lär jag vara långt före många av mina vänner haha. men dels så känner jag mig klar med festandet och det spontana singellivet & dels så tänker jag inte direkt satsa på någon karriär, så att vara redo för en stor förändring tvivlar jag inte på att jag och min sambo är. Men det är häftigt hur olika stadier alla är på i denna åldern (20-30). Jag tror inte att det finns EN ålder som är perfekt att få barn, jag tror att det är olika för alla vilket som känns bäst. Sen ska man vara lyckosam och verkligen få ett barn när man väl vill också, det är ingen självklarhet :) jag ser många fördelar med att få barn tidigt, OM man känner att man har hittat rätt pappa till sina barn, kollat över så att ekonomin kommer fungera och förstår att det är ett beslut som gör att man måste "offra" mycket också. (usch tycker inte om ordet offra, för det man måste göra för sina barn är självklart och man vill säkert inget hellre.) men självklart finns det fördelar med att vänta också. för några år sedan, innan jag träffade min sambo, trodde jag aldrig att jag skulle vilja ha barn innan iallafall 25 haha, som det kan ändras :) att jag vill ha barn har jag dock vetat ända sedan jag var en liten plutt själv :)